Trådlösa nätverk och elektromagnetiska fält

Trådlösa nätverk och elektromagnetiska fält

21 januari, 2019 0 av TA

Av Dr Andrew Goldsworthy

Vi blir ständigt vilseledda av företrädare för mobiltelefon- och elektronikindustrin (som har enorma egenintressen i dessa infrastrukturer) till att tro att de pulsade mikrovågor som används i mobiltelefoner och trådlösa nätverk (Wlan/Wifi) är ofarliga. Deras enda motivering till detta är att strålningen är för svag för att generera betydande värme när de tas upp av levande vävnader.

Men de är till synes omedvetna om det faktum att levande celler är beroende av elektricitet samt elektriskt laddade atomer och molekyler (joner) för att bibehålla sin friska funktionalitet. De kan därför skadas elektriskt av elektromagnetisk strålning som är alltför svag för att generera betydande värme.

Våra celler använder till exempel energi från mat för att pumpa ut joner ur mitokondrierna (cellernas kraftverk). De släpps sedan tillbaka in med hjälp av ATPas (ett enzym som kan liknas vid ett molekylärt vattenhjul). För varje varv genererar ”hjulet” en ATP-molekyl, som är cellens viktigaste energikälla. Faktum är att den elektriska ström som flödar in och ut ur dessa små strukturer skapar nästan all vår kroppsliga energi.

En del av denna ATP används sedan för att pumpa joner ut ur cellen. När de återvänder via speciella enzymer (så kallade transportörer) i cellmembranet, kan de bära med sig viktiga näringsämnen som cellen behöver absorbera. Vi använder alltså elektricitet också för att absorbera vår mat. Ett annat exempel är våra nerv- och hjärnceller. De använder ATP för att pumpa natrium- och kaliumjoner genom cellernas yttre membran. Nervimpulser genereras när dessa joner plötsligt släpps tillbaka in igen och ger upphov till skarpa strömspikar.

Sist men inte minst hålls membranen (som är bara två molekyler tjocka!) själva samman på elektrisk väg. De består oftast av negativt laddade molekyler som binds samman av positivt laddade joner (främst kalcium), vilka fungerar som ett slags cement.

Tyvärr kan svaga elektromagnetiska fält få en del av dessa kalciumjoner att lossna, vilket försvagar membranen och gör dem mer benägna att läcka. Som en följd av detta blir våra kroppar blir mindre effektiva i att generera energi och våra nerv- och hjärnceller mer benägna att generera falska impulser. Falska impulser som genereras i sensoriska celler kan ge symtom på elöverkänslighet, medan de som genereras i hjärnan kan påverka mentala funktioner och också leda till stresshuvudvärk.

Även människor som inte ser sig själva som elöverkänsliga, får ofta huvudvärk och andra obehagliga symtom när de under långa perioder utsätts för strålningen från trådlösa nätverk, sladdlösa Dect-telefoner och mobiltelefoner.

Andra rapporterade effekter av långvarig exponering för pulsade mikrovågor innefattar ökad risk för cancer och förlust av fertilitet. Detta verkar vara förknippat med iakttagbara skador på cellernas DNA, troligen som en följd av läckage av spjälkande enzymer från lysosomer (små partiklar i levande celler som smälter och återvinner avfall) vars membran skadats av strålningen.

Pulser som bärs av mikrovågor är särskilt farliga. Detta beror på att deras mycket korta våglängd möjliggör överföring av pulser med extremt snabba toppar och fall, och det är fältens förändringstakt (snarare än deras totala energi) som orsakar de största biologiska skadorna, då vitala kalciumjoner kastas iväg från cellmembranet som en katapult, vilket i sin tur får membranen att läcka. Detta läckage kan förklara de allra flesta av de observerade negativa hälsoeffekterna av långvarig exponering för elektromagnetisk strålning.

Det är därför oklokt och otvivelaktigt farligt att under längre perioder utsättas för strålningen från Wlan/Wifi-sändare, sladdlösa telefoner och mobiltelefoner (särskilt dess basstationer, som sänder dygnet runt, 7 dagar i veckan). De bör absolut inte placeras på offentliga platser tills oberoende utvärderingar av riskerna har gjorts. Att hävda att sändarna är ofarliga eftersom de inte genererar så mycket värme är fullkomligt obefogat.

Andrew Goldsworthy BSc PhD

Oktober 2008




Dr Andrew GoldsworthyHonorary Lecturer (pensionerad)
Plant Technology, Department of Biological Sciences
Imperial College of Science, Technology and Medicine, London.

Översättning: Ann Rosenqvist Atterbom med tillstånd av Dr Andrew Goldsworthy.
Mer om Andrew Goldsworthy:
www.bio.ic.ac.uk/research/agold/goldsworthy.htm

Andrew Goldsworthy föddes 1939. Han har arbetat länge inom växtfysiologi och biokemi. Som lärare och forskare har han intresserat sig för många forskningsområden, allt från fotosyntesens biokemi till rymdflygningars biologi. Han gick i pension år 2004 men fortsätter som hedersföreläsare. Han var också vetenskaplig rådgivare till Europeiska rymdorganisationen och som vetenskaplig rådgivare till flera europeiska organisationer inom miljö och elektromagnetiska fält. Han har alltid haft ett starkt intresse för hur levande organismer använder internt genererade elektriska strömmar för att kontrollera sin tillväxt och metabolism, samt för störningar av extern påverkan från strömmar och fält. Efter sin pension har han ställt samman information från ett brett spektrum av vetenskapliga tidskrifter, som på ett lättförståeligt sätt beskriver hur svaga elektromagnetiska fält påverkar oss alla.